Mamma är likt sin mamma…

När jag var liten tänkte jag att jag alltid skulle leka med mina barn när jag kom hem från jobbet. Jag försöker att alltid kramas och härja en stund med mina barn en stund när jag kommer hem men ibland orkar man bara inte… inte sällan stupar jag ner i soffan och blir sittandes att glo rakt fram en stund (ibland somnar jag till också, kan ni tänka er så hemskt!!). När man sedan lyckas få ihop tillräckligt med energi för att laga lite mat, får man göra detta med gnöliga ungar runt sig. Känns det igen? Vips så är kockan 19 och det är dags att natta den yngsta ungen, tack och gonatt, -nädu… nu är det för sent, vi får läsa saga i morgon.

Klockan blir 20.00 och under protest går den äldsta ungen in på badrummet för att borsta tänderna. Efter en kvart har ungen inte kommit igång med borstningen utan sitter istället på toaletten och löser korsord. Klockan blir 20.30… -Nädu… nu är det för sent, vi får läsa ”Fem på äventyr” i morgon.

Sen kommar man själv inte isäng förrän klockan 00.30 och är åter dödstrött nästa dag. Snart, mycket snart ska jag få iordning på livs-schemat så att jag hinner läsa för mina barn.

Idag kom jag på mig själv med att stoppa en näsduk innanför ärmen på tröjan och ett hårspänne i mudden. Min farmor var blind, hon hade alltid en massa papperstussar innanför ärmarna och ett gäng hårspännen nära till hands i koftmudden. När jag tänker efter hade hon samma frisyr som jag också. Tänker jag efter lite till så är/var vi nog rätt lika hon och jag, det tror jag i alla fall, jag hann liksom inte lära känna henne ordentligt.

Annonser
Published in: on mars 2, 2011 at 5:57 e m  Kommentera